Den här berättelsen har en av mina kunder skickat till mig, för att hon vill att fler ska få upp ögonen för lymfmassage och hur den kan hjälpa mot många problem. Åsa har varit kund hos mig i många år och jag har i stort sett varit med från början när hennes problem började. Läs hennes berättelse hör nedanför.
Till Annica.
För att göra en lång historia lite kortare så spolar jag över den delen som handlar om att jag nästan slog huvudet i den där berömda väggen, eller kanske jag gjorde det mer eller mindre jag vet fortfarande inte riktigt. Det jag vet är att jag ganska snabbt förstod att en förändring måste till och jag tog alla steg i den riktningen från dagen då jag bestämde mig för att jag skulle styra om livet. Sakta lärde jag mig hur jag skulle hantera saker som hände, tankar som snurrade och hur jag skulle kanalisera min drivkraft att arbeta för mig inte tvärtom.
Det som inte försvann var muskelsmärtan. Jag levde med den i över ett år innan det verkligen började irritera och jag har relativt hög tröskel. Livet i övrigt hade jag styrt om på ett bra sätt men smärtan var kvar. Hela överkroppen var som ett stelt paket, varje gång jag vred armarna i en viss vinkel skar det till som knivar. När min axel helt låste sig åkte jag in till vårdcentralen, kunde inte röra mig och fick starka tabletter, låsningen klingade av men smärtan försvann inte. Det var vid den här tiden magen började säga ifrån. I två års tid hade jag nu ätit tabletter för att klara av vardagen, sjukt när jag tänker på det i efterhand. Det värsta var att inte kunna leka med barnen ordentligt, när vi badade skar det som knivar, kunde inte lyfta något och vid den här tidpunkten kunde jag inte ens tvätta fönster hemma.
Jag provade allt. Sjukgymnasten gav mig övningar för att stretcha och träna, jag försökte förklara att det bara blev värre men det kändes inte som att någon riktigt trodde på det. Jag följde alla övningar men till slut var axlarna som asfalt och när min man försökte massera så kände jag ingenting. Jag försökte förklara för alla att det kändes som att det var stopp i kroppen, att musklerna inte fick syre. Det började kännas ganska hopplöst och när sjukgymnasten sa att han faktiskt inte riktigt visste hur han skulle hjälpa mig och sjukvården började prata om kroniskt smärta så träffade jag Annica efter att hon gått en utbildning. Hon har varit med under hela ”min resa” om man kan kalla det så men det här var någonting nytt, lymfmassage. I min värld efter sjukgymnaster, läkare, kiropraktorer, tabletter och osteopati kände jag att varför inte, vad kan hända, men jag hade nog inte så mycket hopp om att det skulle fungera om jag skall vara helt ärlig. Jag fick en behandling och redan efter en stund kände jag hur det började rusa i kroppen som en vårflod, på ett sätt jag inte känt förut. Jag slutförde och fick med mig övningar hem som jag var noga med att göra.
Efter fyra dagar vaknade jag upp på morgonen, jag hade sovit hela natten för första gången på två år. Jag hade inte ont längre, när jag gått upp och började sätta igång var det en enorm skillnad som inte går att förklara för någon som inte haft ont dygnet runt, som valt bort ett glas vin för att man måste ta tabletter för att kunna sova eller som suttit med i samtal fast ändå inte för att smärta äter upp all kraft i själen sakta men säkert.
Det här är över ett halvår sedan, jag har inte haft ont en enda dag, jag fortsätter med behandlingar fast mer sällan. Jag sa till Annica att hon räddat mitt liv, det känns faktiskt så. Jag fick det tillbaka och är nu helt som vanligt i kroppen, tränar, jobbar, badar med barnen lyfter mycket och har inga problem. Det låter otroligt men det är inget hokus pokus, känslan av att det fanns ett stopp stämde nog. Lymfan är vårt reningssystem och det är klart att alla tabletter och all stress sätter sig någonstans. Jag är bara glad och tacksam, att någon vågade se hela bilden och tänka lite utanför boxen.
//Åsa